P1130770

HÄR NEDAN KAN DU LÄSA OM FÖLJANDE.

Rasens historia, Patellaluxation, Armbågsdysplasi (AD) Höftledsdysplasi (HD),
SKK's HD serie,
Sv Eurasierklubbens information om Dandy Walker, Färgnyckel
 

PÅ SVENSKA KENNELKLUBBENS SIDA KAN DU LÄSA OM NEDANSTÅENDE
(SRD)SÄRSKILDA RASSPECIFIKA DOMARANVISNINGAR
RASSPECIFIKA AVELSSTRATEGIER (RAS)

RASSTANDARD


DOMARKOMPENDIUM
UTSTÄLLNNG OCH CHAMPIONATSREGLER
REGISTRERINGSREGLER

 SKK

Höftledsdysplasi (HD)
HD är en felaktig utveckling av höftleden och en relativt vanlig skelettrubbning hos många hundraser.
Risken för att en hund ska utveckla HD är betingat av såväl arv som miljö, arvsgången är komplex (kvantitativ). Detta innebär bl.a. att även hundar med normala höftleder (grad A eller B) kan producera avkommor som utvecklar HD. Risken för att hund med normala höftleder ska producera avkomma som utvecklar HD ökar om dess föräldrar och/eller syskon har HD. Rubbningen i ledens utveckling äger rum under hundens uppväxttid. Först när skelettet vuxit färdigt kan man bedöma höftledernas utseende med hjälp av röntgen.
Gradering av höftledsstatus sker enligt normer fastställda av Fédération Cynologique Internationale (FCI). Normerna bygger på dels passform mellan höftledskula och höftledsskål, dels på djupet av skålen dvs. hur djupt höftledskulan ligger inne i skålen. Lederna graderas i 5 grupper:
A  normala höftleder grad A
B  normala höftleder grad B
C  lindrig dysplasi
D  måttlig dysplasi
E  höggradig dysplasi
Det är omöjligt att enbart med hjälp av en röntgenbild kunna utläsa om en hund har besvär av sin HD. Det finns hundar som är halta och visar andra tecken på smärta trots att de bara har en lindrig dysplasi, medan enstaka hundar med kraftig dysplasi uppträder helt symptomfria. Generellt sett har små hundar mindre problem av höftledsdysplasi än större och tyngre hundar.

HD kan förr eller senare ge upphov till förslitning av brosket i höftleden. Broskförslitningen kan inte ses på röntgenbilden men i de fall benpålagringar uppkommer kan dessa urskiljas på en röntgenbild. Pålagringarna ökar i regel med åldern och leder ibland till att höftleden blir helt deformerad hos den gamla hunden.
Graden av benpålagring anges som:
LBP  lindriga benpålagringar
MBP  måttliga benpålagringar
KBP  kraftiga benpålagringar

 

Nedan en A höft

Nedan en C höft

Nedan en E höft

Armbågsledsdysplasi (ED)
Armbågsledsdysplasi innebär en onormal utveckling av armbågsleden och förkortas ED efter den engelska benämningen elbow dysplasia.
ED är ett samlingsnamn för olika tillväxtrubbningar som leder till benpålagringar i armbågsleden, vilka kan urskiljas relativt tydligt vid röntgen.
Gemensamt för de olika tillväxtrubbningarna är att små men väsentliga delar av ledbrosket inte utvecklas normalt eller att det skadas på grund av rubbad utveckling i omgivande benvävnad.

Till skillnad från metodiken vid avläsning av röntgenbilder av höftleder, där man direkt bedömer det eventuella felet i utvecklingen av leden och sedan separat anger hur stora pålagringar som tillkommit (artrosgrad), är det när det gäller armbågsleder oftast endast möjligt att avläsa om det föreligger benpålagringar och sedan gradera dessa.
Vid den centrala granskningen av röntgenbilderna graderas armbågsledsartros enligt följande skala, som också används internationellt:
0   inga påvisbara förändringar
1    lindriga benpålagringar, upp till 2 mm
2   måttliga benpålagringar, 2 - 5 mm

3  kraftiga benpålagringar, över 5 mm
Något säkert samband mellan graden av benpålagringar och smärtsymtom finns inte, men unga hundar, med måttliga eller kraftiga pålagringar, visar ofta stelhet och hälta, framförallt efter hård motion.
Arvsgången för ED är komplex
där både arv, med många gener i samverkan (polygen), och miljö är bidragande orsaker till sjukdomens utveckling.
Armbågsledsröntgen
Resultat av armbågsledsröntgen registreras centralt för samtliga raser.
För officiell röntgen gäller att hunden är minst 12 månader gammal.
För vissa raser krävs att båda föräldradjuren är armbågsledsröntgade för att avkomma ska registreras i SKK. Undersökningen ska vara utförd före parning och officiellt resultat ska föreligga.

För enstaka ras finns krav på att armbågsledsstatusen ska vara utan anmärkning för registrering av valpkull.

Nedan armbågsled, fri

Patellaluxation
Patellaluxation innebär att knäskålen (patella) kan förflyttas (luxera) från sin normala position.
Två former av patellaluxation förekommer. Den vanligaste formen är när knäskålen glider ur sin position och hamnar på insidan (medialt) av knäleden. Den andra formen är när knäskålen hamnar på knäledens utsida (lateralt). Det finns många olika bakomliggande orsaker till patellaluxation. Ett vanligt symptom är hälta. I de fall luxationen är permanent har knäskålen låsts i sitt läge och drabbade hundar får en typisk, knäande gång.
Patellaluxation kan konstateras
genom palpering (undersökning med händerna). Gradering av patellaluxation sker på en skala från 0 till 3 och baseras på med vilken lätthet luxeringen sker:
Grad 0 =    Normal
Grad 1 =    Patella kan luxeras manuellt men återgår spontant till normalt läge.

Grad 2 =    Patella kan lätt luxeras antingen manuellt eller spontant och kan förbli luxerad.
Grad 3 =    Patella är permanent luxerad.
Patellalluxation är med stor sannolikhet ärftlig, men arvsgången har inte kunnat fastställas. Det faktum att förekomsten varierar kraftigt
mellan olika raser och mellan olika familjer är dock indikationer på att sjukdomen är ärftlig. Enkelt autosomal recessiv arvsgång har föreslagits, men en vanligen accepterad uppfattning är att arvsgången är polygen (dvs flera olika gener samverkar).
Palpatorisk undersökning av knäleder
Resultatet av undersökningen registreras centralt för samtliga raser. För att undersökningsresultatet skall bli officiellt krävs att hunden är minst 12 månader gammal och
att undersökningen utförts av veterinär med specialistkompetens i hundens och kattens sjukdomar.
För ett fåtal raser gäller dessutom registreringsförbud för avkomma efter föräldradjur som före parning ej har officiellt intyg om patellastatus vid lägst 12 månader.

Rasens historia
 Första eurasiern kom till Sverige 1994
Eurasiern är en medelstor, harmonisk byggd hund av spetstyp med kilformat huvud. Den har visat sig vara en idealisk familjehund p.g.a. sitt lugna sätt och passar bra in i alla vardagliga situationer. Eurasiern är en av våra yngsta raser. Den tillkom så sent som på 1960-talet genom initiativ av Julius Wipfel i Tyskland, lärjunge till Konrad Lorenz, som ett sentida experiment med korsningsavel mellan befintliga raser. Ett experiment som fallit mycket väl ut skall tilläggas. Ambitionen var
att få fram en medelstor, vacker europeisk spetshund med tilltalande färger och med en speciell mentalitet. Detta åstadkom man genom att para en Wolfspitztik med en Chow-chow hane. Med rasen, som senare kom att kallas Wolf-Chow, var avsikten att Chow-chowen skulle lämna sin enmanshundskaraktär och Wolfspitztiken sin anatomiska sundhet och avelsduglighet vidare till avkomman.
 
SAMOJEDHUNDEN BIDROG MED SIN ELEGANS
Man parade sedan in Samojeden och med detta fick rasen en större elegans i kroppsbyggnaden och i rörelsemönstret och en större fertilitet. Även ett bättre temperament.  Genom inblandningen av Samojeden blev namnet Wolf-Chow inte längre rättvisande och rasen blev då omdöpt till Eurasier.
Namnet hänvisar till härkomsten av ursprungsraserna: Wolfspitz från Europa och Chow-chow och Samojed från Asien.
I sin bok om Eurasier skriver Julius Wipfel följande om sitt avelsmål:
“Den skall vara av polarhundstyp med vackra attraktiva färger och med sin attraktiva uppenbarelse vara tillräckligt skild från andra raser och med en behaglig, till våra förhållanden anpassad mentalitet”.

 
SUND OCH FUNKTIONELL
Eftersom man som avelsmål i första hand hade satt en sund funktionell kroppsbyggnad och en speciell mentalitet, så valde man inte ut några särskilda färger och strök endast vit, vitfläckig och leverbrun ur rasstandarden. Någon särskild grund för att ta bort just dessa färger fanns egentligen inte. De flesta av dagens raser blev till på samma grunder som Eurasiern – fast för ca 100 år sedan.

Svenska Eurasierklubbens information ang. Dandy Walker Like Malformation ( 2017-01)

Dandy Walker hos eurasier, vad är det?
Dandy Walker Like Malformation, förkortas DWLM är en sjukdom som förekommer hos eurasier. Den finns också hos människor och förkortas då DWM (Dandy Walker Malformation). Dandy Walker har konstaterats hos eurasier sedan några år tillbaka men sjukdomen har även sporadiskt hittats hos chow chow, foxterrier och irländsk setter.
 

Vad är då Dandy Walker? Dandy Walker är en underutvecklad lillhjärna, och lillhjärnan koordinerar rörelsemotoriken. Kort kan man säga att det finns ett hålrum i lillhjärnan som istället är vätskefyllt och huvudsymptomen är okoordinerade rörelser (ataksi), framför allt kan man tydligt se det när hunden ska gå i trappor. Hunden kan vara drabbad i olika grad och ibland kan man även se kramper och hundar som går i cirklar, även ryckiga ögon (nystagmus) förekommer. De första symptomen kan man se hos en valp när den börjar gå.
 
De hundar som har sjukdomen kan i de flesta fall leva ett bra liv och i många fall blir de bättre på att koordinera sina rörelser ju äldre de blir.
 
I Tyskland hade man under många år sett sjukdomen men inte riktigt förstått vad det var och 2008 började man föra statistik över de kullar där man såg symptomen. Man konstaterade även att det rörde sig om Dandy Walker. Man började leta efter den defekta genen och fann den ganska snabbt – en specifik mutation i en gen med beteckningen VLDLR.
 
Idag finns således ett gentest för att konstatera om hunden är sjuk, om den är bärare av den defekta genen eller om den är fri. Sedan man införde denna statistik i Tyskland har man funnit 27 sjuka eurasier och 73 med den defekta genen, detta av 615 testade eurasier (uppgifter från oktober 2016), vilket ger ca 12% som är bärare av den defekta genen. Idag testar eurasierklubben KZG alla sina eurasier innan de får gå i avel och man plockar endast bort de hundar som är konstaterade sjuka ur avel. Efter att man i KZG införde obligatoriskt gentest på avelsdjuren har man inte funnit någon sjuk hund. I Tyskland är KZG en av tre officiella eurasierklubbar och de övriga två klubbarna ser ut att följa efter med att gentesta sina eurasier innan de används i avel.
 
Hur ser det då ut i Sverige och de nordiska länderna Under 2016 gjorde den danska eurasierklubben en studie med hjälp av Köpenhamns universitet där man valde ut 76 eurasier, och det kom in DNA från 52 av dessa hundar + 2 utom de utvalda. Hundarna i en sådan studie ska vara så obesläktade som möjligt. Man fann även här att ca 13 % var bärare (7 individer), dock ingen sjuk hund.
 
I Sverige har en del eurasier börjats testats och i dagsläget har det framkommit några bärare. När man har pratat med några uppfödare har de också bekräftats att det har fötts kullar i Sverige där man har sett liknande symptom, det finns dock ingen bekräftelse på detta då dessa individer inte är testade. De övriga nordiska ländernas eurasierklubbar har ännu inte gjort några undersökningar angående Dandy Walker.
 
Nedärvning Dandy Walkers arvsgång är autosmal recessiv. Vad innebär det? Jo om man parar två bärare av den defekta genen med varandra så blir utslaget i snitt att
25% blir genetiskt fria (clear) 50% blir själv bärare (carrier) 25% blir sjuka (affected)
 
 
DNA-test, vad innebär det? I förhållande till andra sjukdomar som finns i rasen så har vi fått ett utomordentligt bra verktyg i och med att ett DNA-test finns för denna sjukdom. Man gör ett test en gång i hundens liv, detta gäller då framför allt avelsdjur. Man får ett svar som inte förändras under hundens liv. Med ett DNA-test konstateras om hunden är sjuk, bärare eller fri. Hund som är fri från den defekta genen kan paras med bärare, fri hund eller ej testad hund. Hund som konstateras bärare kan fortsatt gå i avel men måste alltid paras med en konstaterad fri hund. En sjuk hund används aldrig i avel. På så sätt kommer man inte att få sjuka hundar.
 
Varför tar man då inte bort även bärare ur avel? Det är oerhört viktigt att man inte plockar bort för många hundar ur avel i en population, det viktiga är att få kontroll på sjukdomen. Om man plockar bort för många hundar ur avel så får man snart andra problem då avelsbasen blir för liten. Detta är oerhört viktigt att tänka på när man jobbar med DNA-tester. Vi ska inte utrota sjukdomen, utan få kontroll på den. En ”bärare” kan ha många andra goda egenskaper, det perfekta avelsdjuret finns inte.
 
Vilka hundar bör testas? Alla hundar som ska brukas i avel bör testas, hundar som inte ska ingå i avel behöver inte testas. Om du har tankar på att testa din hund innan avel, ta kontakt med din uppfödare först och främst, kanske kan det vara så att föräldrarna redan är testade fria, då betecknas även alla avkommorna i kullen som fria, då behöver inte hunden testas. Du kan även ta kontakt med Svenska Eurasierklubbens arbetsgrupp för Dandy Walker som kan hjälpa dig att se om föräldrar eventuellt är testade. Vi ska inte testa hundar i onödan där ett givet resultat redan finns.
 
Det kan också vara idé att tänka smart, att hellre testa föräldradjuren till en kull där fler hundar går i avel, istället för att testa enskilda individer. Testas föräldrarna fria, ja då har man hela kullen fri. Eller att testa ett avelsdjur som har många avkommor och utifrån resultatet vidare kolla de partners i de kullar hunden har.
 
Har du en hund som har problem som beskrivs i början av denna artikel så kan det vara idé att gentesta hunden för att kanske kunna få en diagnos. Skulle sedan svaret vara att din hund är drabbad av Dandy Walker så kan du utifrån det, på bästa sätt, hjälpa din hund till ett bra liv.
 
Var skickar man resultatet Det är viktigt att vi alla är öppna med resultaten vi har på testade hundar. Därför är det viktigt att man skickar in en kopia via mail eller som papperskopia till SvEuk’s arbetsgrupp för Dandy Walker. Idag finns inget beslut om hur vi ska hantera resultaten men det är något som SvEuk under året måste ta ett beslut om. Men så länge förs alla resultat in på en lista som arbetsgruppen ansvarar för. Har du kanske redan testat din hund? Arbetsgruppen för DWLM vill gärna få in en kopia på svaret, oavsett resultat.
 
Vad innebär det att vara anlagsbärare? Att din hund har fått resultatet bärare innebär inget för hunden i sig. Den har inte sjukdomen utan är endast bärare av den defekta genen som kan föras vidare till eventuell avkomma. En hund som är bärare av den defekta genen kan inte utveckla sjukdomen senare i livet utan betraktas som en frisk hund i avseendet Dandy Walker.
 
Avel När det gäller avel och parning så är det följande som gäller: Fri hund kan paras med en fri hund samt med bärare, bärare ska endast paras med en fri hund. En fri hund kan paras med en hund som inte är testad men en bärare inte ska paras med en hund som inte är testad utan alltid med en hund som är konstaterad fri från den defekta genen.
 
Framtiden, hur går vi vidare? Först och främst måste vi inse att vi har sjukdomen i rasen och att vi har fått ett utmärkt verktyg att jobba med i och med ett DNA-test. Det är inte läge att stoppa huvudet i sanden och säga att vi inte har sjukdomen i rasen. Det är viktigt att få till stånd ett uppfödarmöte under 2017 där vi pratar mer om Dandy Walker hos eurasier och hur vi ska jobba vidare med DNA-test och resultat.
 
Var kan man göra DNA-test, hur gör man och vad kostar det? SvEuk och arbetsgruppen för DWLM har gjort ett avtal med laboratoriet Laboklin i Tyskland där vi fått ett bra pris på DNA-testet. Det kostar 360 kr/hund och du får en faktura på beloppet, och betalar i svenska pengar till ett svenskt konto. Du kan även välja att få ett speciellt certifikat för 83 kr, ska i så fall kryssas i på Laboklins remiss. Sedan kostar det givetvis ett besök hos veterinären för ett blodprovstest, där kan det vara värt att kolla priset hos olika veterinärer då det kan skilja sig en hel del. Svaret skickas till dig via mail och med brev.
I Sverige finns inget laboratorium som kan göra detta DNA-test. Det finns dock laboratorier i andra länder som kan utföra denna test men till ett högre pris än det vi har avtalat med Laboklin. Viktigt är att endast använda sig av test från blod eller svabb, då det idag är endast provsvar från dessa som SKK godkänner, om vi i framtiden vill registrera resultaten i SKKs databas. I andra länder förekommer blodkort och test från hårrötter, men dessa svar går dock inte att registrera hos SKK.
Avtalet/remissen gäller endast för medlemmar i SvEuk och en kopia av svaret skickas även direkt från Laboklin till arbetsgruppen för Dandy Walker. I och med att man använder avtalad remiss så godkänner man också att svaret skickas till arbetsgruppen och är ett officiellt resultat, d.v.s. att resultatet är öppet för alla medlemmar i SvEuk.
Du behöver även ta med SKKs blankett ”remiss DNA-test” som finns att ladda ner på SKKs hemsida, klubbens hemsida (under medlem/blanketter) eller rekvirera den från arbetsgruppen. Denna blankett från SKK ska fyllas i av veterinären och ska sen behållas av dig som ägare (EJ skickas till laboratoriet). Denna blankett måste finnas om vi vid ett senare tillfälle vill registrera resultaten hos SKK.
OBS! Alltså två remisser ska du ha med till veterinären, bara Laboklins remiss ska skickas till laboratoriet, SKKs remiss behåller du som ägare!
Remissen för själva blodprovet som ska skickas till Laboklin får du från arbetsgruppen för DWLM, vi skickar via mail som du själv skriver ut eller så skickar vi den med vanlig post.
För eventuella frågor och mer information, kontakta kommittén genom att sända ett mail till  dandywalker@eurasierklubben.se eller se Eurasierbladet alternativt hemsidan för kontaktuppgifter.
Arbetsgruppen för DWLM