P1130770

Vaccination Hund

 
Var rädd om din hund
Vaccination av hunden är en självklarhet för den ansvarsfulle djurägaren. Hundar i Sverige vaccineras främst mot valpsjuka, infektion med Parvovirus, smittsam leverinflammation (HCC) och infektion med parainfluensavirus (kennelhosta). Vissa hundar vaccineras även mot leptospiros och rabies. Här kan du läsa mer om sjukdomarna och vaccination.

Valpsjuka
Valpsjuka är spridd över hela världen. Det är en livshotande sjukdom. Inkubationstiden är 3 – 6 dagar. Hundar i alla åldrar kan drabbas av valpsjuka. Sjukdomen ger hög feber under några dagar. Kräkningar, diarré och sekretflöde från ögon och nos börjar sedan att uppträda. Hunden tappar aptiten och kan senare också få sekundära bakteriella infektioner. Smitta sprids genom luften till andningsvägarna, men också genom munnen via kontakt med smittade djur eller föremål som en smittbärande hund varit i kontakt med. Sekundära lidanden kan utvecklas, såsom lunginflammation och ögoninflammation. Hunden får en fuktig hosta och sekretflöde från nos och ögon. Enstaka hundar drabbas av en akut hjärninflammation som medför kramper och dålig koordinationsförmåga eller förlamning. Sådana neurologiska symtom kan uppträda veckor eller månader efter ett skenbart tillfrisknande. I ett senare stadium av valpsjuka drabbas hunden ofta av hornhinneinflammation med sår på hornhinnan eller förhårdnad av tramdynorna. Ibland utvecklas också krampanfall. Överlevande hundar riskerar permanent nedsatt syn- och luktsinne samt neurologiska skador. Det har hänt att sjukdomen inte har diagnosticerats i de fall då bara få eller lindriga symtom förekommit eller förbisetts.

Risken för ett utbrott av valpsjuka i Sverige är för tillfället mycket låg. Några fall inträffar varje år och då alltid på ovaccinerade hundar. Utbrott förekommer ibland i grannländerna. Det sker inte så ofta, något vi i stor utsträckning kan tacka vaccinerna för. Valpsjukevirus är specifikt för hund. Det kan inte infektera människor. Däremot kan t ex mink, räv, iller och säl drabbas av sjukdomen och kan även som smittbärare upprätthålla infektionen i ett geografiskt område.

Infektion med hundens parvovirus
Parvovirus har funnits i Sverige sedan 1980 och är ett av de minsta virus man känner till. Det är stabilt i närvaro av många ämnen som förstör de flesta andra sjukdomsalstrande virus. Om parvovirus en gång fått fäste i omgivningen, t.ex i en kennel, är det mycket svårt att bli av med det. En infekterad hund utsöndrar virus med avföringen och smittar på så sätt andra hundar. Virusspridning sker under en kort tid då den smittade hunden ännu inte börjat visa tydliga symtom på sjukdomen. Inkubationstiden är 3-14 dagar vid smitta mellan hundar. Det första symtomen visar sig främst som kräkningar samt diarré och hunden kan få allvarlig vätskeförlust. Valpar som smittas tidigt kan drabbas av hjärtmuskelskador. Dödligheten varierar, men är vanligare hos valpar.

Sjukdom orsakad av infektion med parvovirus kan drabba hundar oavsett ålder. Unga valpar är mest känsliga. Djur kan fungera som symtomfria bärare av virus. Parvovirus är mycket eller t.o.m extremt smittsamt och utsöndras i stora mängder med diarré och kräkningar. Virus kan också utsöndras någon eller några dagar innan djuret får tydliga symtom. En människa kan gå genom en kennel - där parvovirus finns - få smitta på sina skor eller kläder, och kan på detta sätt föra virussmittan med sig till en annan miljö med mottagliga hundar. Revaccination årligen eller var tredje år mot parvovirusinfektion är en god regel. Hundens parvovirus kan inte smitta människor.

Smittsam leverinflammation - HCC (Hepatitis Contagiosa Canis)
HCC  är en fruktad sjukdom. Virus angriper hundens lever och slemhinnor. Sjukdomen sprids direkt eller indirekt genom kontakt med urin, avföring, saliv, matskålar och redskap, men också via skötare. Hundar som haft HCC kan utsöndra virus med urinen i flera månader och t.o.m upp till ett år. Inkubationstiden är 4-7 dagar. Till att börja med får hunden hög feber, ökad törst, sekretflöde från ögon och nos, samt blödningar från slemhinnorna. I allvarligare fall kan vätskeuttäde i vävnaderna förekomma. Hos valpar kan sjukdomen förlöpa mycket snabbt. Inom loppet av några dygna kan valpen vara död. Hos vuxna hundar sker vanligtvis ett spontant tillfrisknande efter 5-10 dygn. Under denna period kan det uppstå en grumling av ögats hornhinna som färgas blågrå (”blue eye”). Detta tillstånd försvinner oftast efetr 3-4 dagar, men kan hålla i sig i flera veckor. HCC- virus kan överleva flera månader i hundens omgivning. Rävar smittas också och får då hjärnhinneinflammation. Alla hundar bör vaccineras mot smittsam leverinflammation. Människor smittas ej.

Kennelhosta
Kennelhosta är egentligen inte en sjukdom, utan ett samlingsnamn för flera olika infektionssjukdomar i övre luftvägarna. Hunden får en torr och skrällande hosta och kan få utdragna hostattacker som till slut övergår i en kväljning eller kräkning. Vissa hundar får även ett klart nosflöde och kan nysa. Diagnos ställs huvudsakligen på symtom, dvs det är bara i undantagsfall som någon provtagning görs för att söka själva smittämnet. Ibland kan dock ett blodprov tas för kontroll av den vita blodbilden.

Eftersom det ofta rör sig om virussjukdomar behandlar man sällan kennelhosta med antibiotika. Behandlingen består i första hand av strikt vila, kontroll av hundens allmäntillstånd och tempkoll. Vid kontroll av om hunden har feber tas en rektaltemp. Hundar har normalt en kroppstemperatur på 38,0-39,0 grader. Har hunden över 39,0 grader är det feber och då ska veterinär kontaktas. Om hunden har svår hosta eller nedsatt allmäntillstånd bör veterinär kontaktas. Normalt tillfrisknar hunden av sig själv efter cirka två veckor, men en del hundar hostar betydligt längre. För att underlätta för hunden kan slemlösande medel användas.  Innan någon behandling sätts in ska veterinär konsulteras.

Tecken på bakteriell sjukdom är feber, nedsatt allmäntillstånd, gulgrönt slem från luftvägar eller ögon, samt ansträngd andning och förvärrad hosta. Om din hund får dessa symptom bör den undersökas av veterinär.

Förhindra smittspridning
Virussjukdomar i övre luftvägarna såsom kennelhosta är väldigt smittsamma och därför är det viktigt att hunden hålls isolerad från andra hundar under sjukdomstiden samt minst 10 dagar efter att hunden slutat hosta och är fullt frisk i övrigt. Överföring till andra hundar sker via kontakt eller droppsmitta. Människor kan inte smittas. Kennelhosta är inte en allvarlig sjukdom för vuxna hundar som i övrigt är friska, men kan vara farligt för unga individer samt hundar som är gamla eller har nedsatt immunförsvar.

Profylax
Vi rekommenderar att man vaccinerar hunden mot kennelhosta årligen. Vaccinationen ger inte ett fullständigt skydd, dels eftersom det rör sig om flera olika sorters virus, och dels för att virus förändrar sitt utseende med tiden och på så sätt utvecklar nya sätt att spridas. Blir en vaccinerad hund sjuk får han eller hon dock betydligt lindrigare symtom än vad en ovaccinerad hund får. Kontakta kliniken om ni har några frågor kring detta. Vi hjälper gärna till med vaccination och rådgivning.
 
Att tänka på inför vaccinationen
Hunden ska vara frisk vid vaccinationstillfället. Inälvsmaskar och deras larver kan påverka immunsystemet och leda till ett sämre vaccinationsskydd. Det kan därför vara klokt att avmaska hunden ca en vecka före vaccination vid misstanke av parasitinfektion. Avmaskningsmedel finns receptfritt på apoteket.

Återvaccination och intyg
Efter grundvaccination måste hunden återvaccineras för att bibehålla det viktiga skyddet. Ta med intyget vid varje vaccinationstillfälle.

Sjukdom trots vaccination
Det finns inget vaccin som kan garantera ett fullständigt skydd mot sjukdom. Trots att vaccin ger ett optimalt skydd, kommer det alltid att finnas hundar som helt enkelt inte kan bilda en tillräcklig mängd antikroppar. Det finns mer än en orsak till ett sådant bristande svar på vaccinationen.

De antikroppar som valpen får i sig via modermjölken kan störa utvecklingen av de nya antikropparna som valpens eget immunsystem ska bilda som en reaktion på vaccineringen. Vissa hundar kan sakna tillräcklig förmåga att producera antikroppar. Det är vad man kallar immunologisk inkompetenta.

Dålig immunkompetens kan också ses hos hundar som vid vaccinationstillfället har någon sjukdom. Om en hund vaccineras under inkubationstiden kan sjukdom ändå bryta ut, eftersom det tar ett antal dagar innan ett tillräckligt vaccinationsskydd har bildats. Det är därför viktigt att hunden är frisk vid vaccinationstillfället.

Vissa läkemedel kan också hämma immunsystemet och ge ett sämre vaccinationsskydd. Det vanligaste läkemedlet i denna grupp är kortison. En stor parasitbörda anses också kunna försämra vaccinationseffekten.

Vaccination av dräktiga tikar
En tik som har parats och blivit dräktig, utan att ha blivit regelrätt vaccinerad, kan vaccineras under dräktigheten. På så sätt tillförsäkras tiken och hennes blivande valpar ett initialt infektionsskydd. Antikroppar som tiken bildar efter vaccinationen, kommer att finnas i modersmjölken och valparna blir under diandet passivt immuniserade under de första levnadsveckorna.

Biverkningar
All läkemedelsanvändning är förknippad med risk för biverkningar. Det gäller även vaccination av djur. Biverkningar kan uppstå hos vissa individer oberoende av kön, ålder eller rastillhörighet. En svullnad vid injektionsstället, hastigt uppsvullet huvud, uppsvullna läppar eller öronlappar, liksom knottror i huden och allmän klåda, sk ”nässelfeber”, är tecken på överkänslighetsreaktion med vätskeutträde från blodkärlen. Illamående, kräkningar och diarré är andra kända överkänslighetsreaktioner efter vaccination. Sådana tecken på överkänslighet kan förekomma. En till tio av tusen individer tycks drabbas. Symtomen avklingar oftast utan åtgärd inom ett dygn. I sällsynta fall kan reaktionen kräva veterinärvård.

Det är viktigt att djuret inte är stressat eller stressas vid vaccinationstillfället och de närmaste dagarna därefter. Ett djur som exempelvis ogärna låter sig transporteras i bil bör ges någon timmes frist, kanske en promenad under lugna förhållanden, före eventuell biltransport från den plats där vaccinationen skett.

Resa utomlands med hund
Särskilda bestämmelser gäller avseende vaccination och avmaskning. Det kan ta lång tid att förbereda en utlandsresa. Rådgör med din veterinär.

Källa:
Intervets broschyr – Vaccinera Nu

Olika vaccin
 
Nobivac DHP, valpsjuka, hepatit och parvo. Rek vid 8 v, 12 v och 1 års ålder och därefter vart 3e år
Nobivac DHPPi, valpsjuka, hepatit, parvo + parainfluensa (kennelhosta) Rek vid 8 v, 12 v och 1 års ålder och därefter vart 3e år
Nobivac Parvo, parvo Efter grundvaccinering, revaccin vart 3e år.
Nobivac Pi, parainfluensa (kennelhosta) Efter grundvaccinering revaccination varje år.
Nobivac KC vet, parainfluensa + Bordetella bronchiseptika (kennelhosta) Efter grundvaccinering revaccination varje år.
Nobivac Rabies, rabies Efter grundvaccinering revaccination vart 3e år.
Nobivac Lepto, leptospiros Efter grundvaccinering revaccination varje år.
Merial Rabisin, rabies Efter grundvaccinering revaccination varje år.

Texten är tagen fråd Evidensia