P1130770

 Har upptäckt att vi är många med TCD, men få som får någon hjälp. När läkare ser cystan avfärdas man snabbt med kommentaren - Den där ger inga problem. Alltså vet de inte vad de pratar om. Har nu kontakt med flera personer som har ett bedrövligt liv då de ingen hjälp får och alla blir vi bara sämre och sämre. Jag opererades i Danmark för tre år sedan och har inte blivit sämre. Jag fick strida länge med vården för att få operationen betald. Läs gärna min blogg och följ med på resan hur det går.    

2019 > 06

Ett och ett halvt år nu sedan operationen. MR plåtar skickade till Danmark och allt ser bra ut. Cystorna syns inte längre på MR då de är fyllda av kroppseget fett. Hade det varit vätska i hade de synts. Just nu är väl läget ungefär som innan operationen Samma värk. Det konstiga är att jag har haft några dagar där jag varit helt smärtfri. Fattar inte hur det gått till men skönt har det varit. Har inte gjort något speciellt utan bara vaknat och varit som förr. Man får bara hoppas att det blir fler bra dagar framöver. Enligt kirurgen kan  det ta upp till ett par år för att märka förbättring. Nerver läker sakta om det nu inte blivit permanenta skador. Min läkare på smärtkliniken ska gå i pension och nu ska de minska på personal så nu har de skrivit ut mig därifrån. Kan förstå det för det finns nog andra som behöver min plats bättre. Mej kan dom ju inte göra något åt liksom. Läkaren skrev i alla fall ut nya recept på piller så jag har ett tag. Nu ska jag ara tillhöra min vårdcentral och då lär jag få strida för att få ut piller när det 'är dax för nya. Äter ju rätt starka grejer som läkare är restriktiva med. Ja,ja jag har ialla fall nu så det räcker några månader. 

Läs hela inlägget »

Smärtan syns inte utanpå, men den gör sig påmind varje dag, varje timma varje minut. Den är som en liten Djävel som förföljer en hela dagarna. Jag är en aktiv människa som gillar att greja i trädgården, måla, gräva, spika. Jag har hundar och en liten kennelverksamhet vilket är jätte skoj . Hundarna håller mig uppe, de finns alltid och är lika goa och glada oavsett hur jag mår. Jag vägrar att lägga mig för den lilla Djävulen som hela tiden är med mig. Han ska inte få mig att sluta göra sådant jag gillar. När man grejar med något stänger hjärnan av smärtan för en stund, när det blir för tufft finns soffan.

Senaste inläggen

-