P1130770

Välkommen till min hundblogg.
Här skriver jag om allt som händer hos oss, ibland blir det lite och ibland blir det mycket. Givetvis blir det en hel del när vi väntar eller har valpar  Hoppas du gillar bloggen och följer oss

 

2017 > 09

21 september

Ja ibland blir det inte som man tänkt men det finns väl någon mening med det åxå. Niro har varit flitig och uppvaktat Ezzi enligt konstens alla regler. I förrgår var det tydligt höglöp och Ezzi visade klart och tydligt att det var dax för parning. Det fattade Niro åxå och flörtade ordentligt. Varje gång han försökte para henne hoppade hon undan och fräste. Ena gången nafsade hon efter honom och då tyckte han inte att hon var så trevlig. Gjorde ett antal tappra försök senare på kvällen men damen fortsatte att visas lite vassa tänder. Vill bak men inte fram som jag brukar säga. Man får fråga sig själv om man verkligen ska ha en sådan tik i avel. De andra tjejerna jag har parat har varit glada och villiga och väldigt lättparade.  Igår var intresset svalt och idag var hon en riktig surtant. Troligtvis ett mycket kort höglöp eller så var det inte rätt kavaljer enligt Ezzi. Skit samma, så blir det ibland. I eftermiddag får Niro åka hem till sin familj och ha det lugnt och skönt. Han är ung och det är ingen brådska att få valpar efter honom. Hans tid kommer och då med en lite trevligare donna.
Vi väntar vidare på löp hos Shimoni så ni valpköpare som vill ha valp får vänta ett tag till tyvärr. Inget man kan styra över liksom.
Det finns en mening med allt.  
Igår hade vi en mysig dag, Ebba, Mormor och jag. Vi fikade och tog upp resten av morötterna och löken. Fint väder hela dagen Givetvis var jag tvungen att fotografera lite

 

Läs hela inlägget »

13 september

Så har det hänt lite här men varit lite döläge på uppdateringarna. Mamma blev dålig och hamnade på sjukhus i några dagar så det var lite mycket runtomkring. Nu är hon hemma från "hotellet" som hon kallar det och mår bra igen.
Har varit i valet och kvalet om parning då jag hade chansen till ryggoperation i Danmark i slutet av månaden. En operation skulle kosta 180 000 + omkostnader i form av resa och 7 dagar på hotell då man måste stanna kvar i Danmark ett tag ifall koplikationer uppstår. Notan hade hamnat på närmare 200 000. Fick tag på en koordinator i sjukvården som jag satte i arbete Det hela slutade med att jag nu har papper på att operationen inte kan göras i Sverige. Alltså hamnar man i ett annat läge gent emot Försäkringskassan. Nu kan jag alltså söka för att få allt betalt så alla papper är inskickade och nu ska jag vänta på det beslutet vilket kan ta sin lilla tid. Som alla vet är ju inte F kassan den snabbaste instansen vi har.
Eftersom detta kommer att ta sin tid beslutade jag att jag tar en kull på Ezzi och Niro. Jag hämtarde hit Niro för några dagar sedan och så hoppas vi på parning framöver. Vill inte gärna åka land och rike runt nu när mamma kommit hem utan behöver vara hemma för att kunna hjälpa henne med det som behövs.
Det blir ev. en parning till beroende på när Shimoni löper. Tanken var att Niro även skulle para henne men vill inte blåsa på för mycket med honom då jag gärna vill se vad han kan ge om han nu vet hur man gör :)  I stället blir det Gambino som får äran Hans avkommor som idag är röntgade har väldigt bra resultat rakt över. 
Så nu är man på banan igen och uppdatering av valpsidan kommer 

Läs hela inlägget »

Något tänkvärt idag – även i vår ras
Att döda en ras i tysthet
av Hans Hilverda

Har du lagt märke till hur lätt domare, utställare och uppfödare vänjer sig vid förändringar inom en ras?
I många fall går det så långt att dessa förändringar gradvis accepteras som
önskvärda egenskaper. Oftast är det hundar från välkända uppfödare/utställare
som börjar med en viss förändring (läs: sätter en trend) inom en ras.
Ett exempel är den något större dvärgschnauzern med ”terrierlook”, den något rakare, eleganta Shih Tzun med sin långa hals, Weimaranern som blir större och större och mer imponerande, den ”amerikanska” English Springer Spanieln, bara för att nämna några.
Så fort en hund med något” avvikande” typ börjar vinna, börjar bollen rulla. Hunden går in i finalringen, en domare säger till sin kollega ”Har du sett en sådan vacker hund?” Uppfödare
och utställare ser att domare tycker om den speciella hunden och de börjar avla
fram eller köpa hundar av den typen. Samtidigt tycks den ursprungliga
rasstandaren ha förlorat sin betydelse för vissa utställare, att vinna i
utställningsringen är det enda som betyder något.
När du efter en tid åter sitter vid utställningsringen kan det hända att det du ser en klass med t.ex. 5 hundar där 4 är avvikande från rasstandarden bredvid en som är korrekt enligt
standarden. På de flesta utställningarna kommer då den korrekta hunden att
betraktas som udda och de avvikande kommer att placeras på de fyra första
platserna. Detta är mycket frustrerande för de uppfödare som följer rasstandarden.
Frestelsen är naturligtvis stor. Många av de avvikande hundarna ser ofta väldigt ”flashy” ut och har ofta en hållning, en exteriör och rörelser som ser mer imponerande ut än
rörelserna hos en ”standardhund”. Man måste vara mycket stark och som uppfödare
ha en bakgrund med ett gott ”uppfödarsamvete” för att motstå frestelserna och
fortsätta att sprida den rätta läran och att avla i enlighet med rasstandarden.
Ofta leder de olika typerna inom en ras till motsättningar mellan både domare och uppfödare. Kännetecknande för dessa motsättningar är vissa egenskaper hos hundarna överdrivs för att
poängtera dem och få dem erkända.
Detta är ett faktum och man kan dra slutsatsen att frånvaron av trohet mot standarden hos många uppfödare/utställare utgör en direkt fara för beståndet av vår ras. Frånsett
att man vänjer sig vid trender inom en ras, utgör tillvänjning och accepterande
av nedärvda fel ett problem som är av samma art eller värre.
När domare belönar hundar med dessa fel med 1:or och Ck och även ger dem championat, kommer uppfödare inte att sporras till att förbättra rasen: De vinner ju redan! Här är det endast de envetna och sanna idealisterna som förblir trogna rasen och som försöker
förbättra den, men hur många sådana personer finns det inom en ras? Om man utan
att invända accepterar förändringar som tilltalar ögat men är emot standarden, är det en öppen inbjudan till ”att döda en ras i tysthet” och att fullfölja detta med förödande konsekvenser
Om man enbart betraktar uppfödning som ett sätt att föra vidare genetiskt material till nästa
generation, så betyder detta att man fullt medvetet accepterar och bidrar till
att sprida genetiskt avvikande material på ett ansvarslöst sätt som kommer att
leda till att genpoolen (det genetiska materialet) förstörs.
Skulle det inte vara bra om uppfödare och domare åtminstone en gång i månaden läste rasstandarden för den ras som anförtrotts dem och skulle det inte vara värdefullt om man kunde organisera regelbundna möten mellan uppfödare och domare där de kunde diskutera
vissa trender och ”fel” som smyger fram i en ras. Glöm aldrig att de enda riktlinjer
som gäller för bedömning och uppfödning är den godkända FCI-standarden
Så, uppför er som trogna lärjungar och sprid evangelium enligt den ursprungliga rasstandarden.
Översättning: Lena Tamm

Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar