I fredags var jag och röntgade Aleri och Capri. Koll av höfter HD och armbågar, ED. En nervös väntan som vanligt innan man fått resultatet. I dag låg det ute på SKK och hundarna kunde ju inte få bättre resultad. Båda A på höfterna och 0 på armbågarna. Nu får man vänta på att få något mer utställningsresultat som unghundar. Man får hoppas på någon utställning framöver om corana tillåter. Annars får det bli  någon exteriörbedömning någon stans. Båda har fått exellent i juniorklass. 
Översta bilden Capris höfter och nedersta bilden Aleris

Fram i sommar ska Zaki och Zero röntgas. Det är ingen brådska med det. Kollar nog patella om ett par månader. Då blir det nervöst igen. 

Då startar man ett nytt år. Ser tillbaka på förra året med både glädje och en enorm sorg. Jag bokade en valp från Frankrike, lilla Zaki.Covid fortsatte att sprida sig och jag fick första covidsprutan och blev helt utslagen en hel dag. Det som var konstigt var att jag var helt smärtfri i en hel vecka. Under våren har jag deltagit i ett flertal webbinarium. Ämnet var givetvis hund. Mycket bra sätt att hålla föreläsningar på.
I april parades Misty med Yoshi.
 

Under april var jag även med på en avelskonferens under två dagar. Mycket intressant.
8 maj hämtade vi Zaki vid flyget. En pigg och nyfiken valp som tog sin plats i flocken med en gång. Märktes att hon var van vid många hundar och läste hundspråket väldigt bra. 

Var med i Medborgardialog i Lysekil gällande trygghet. Intressanta dagar men vet inte om det gett resultat ännu.
I maj opereraded jag även min hand. Det tog ett bra tag innan den blev som vanligt.
16 juni var värsta dagen i mitt liv. Min "syster" Siv gick bort efter en tids sjukdom. Säger som alla Fuck cancer!! Ni som följt min blogg vet att Sivan varit med vid varje valpning. Vi har rest i hop, skrattat och gråtit och stridit mot orättvisor för våra LSS brukare. Otroligt saknad och trots att det gått 6 månader är sorgen inte mycket mindre. Siv är vid min sida och i min tanke varje dag. Älskade vän!!
27 Juni fick Misty sina 8 valpar och vid min sida hade jag då Marianne Siverhav. Hon stog Sivan lika nära och vi pratade mycket den natten då valpana kom. Så tacksam att Marianne var med som stöd.Tack vännen!! 
Det var tur att jag hade en kull just då som höll mig uppe. Handen strulade, ont i ryggen och sorgen efter Siv gjorde att jag var på botten och blev sjukskriven hela sommaren. Valpar, valpköpare, hundarna, rosorna i trädgården som skulle skötas och svampplockning,fika och bilturer med Monica. Valparna flyttade till sina fina familjer i augusti.
Hösten kom och jag började få tillbaka lite livsglädje igen.
I septenber var jag och Ebba på utställning igen. Årets första och sista pga corona. Zero, Zaki, Capri och Aleri skötte sig fint och helt OK resultat.
Årets tre sista månader gick snabbt och jag målade om här hemma. Hittade chalkpaint, så skoj att måla med så några möbler blev ommålade samt att jag fixade min hall med ny färg. 
Mitt fadderbarn i Uganda, Emily, har blivit stora tjejen och lär sig engelska. Fick brev och bild nu i dagarna. Emiliy bor permanent på Bishozi då hon i stort sett blev övergiven. Gott att veta att hon har det bra. En stor önskan är att jag ska kunna åka till Uganda och träffa henne under ett par veckor och samtidigt kunna vara på plats i byn och ge en hjälpande hand där det behövs. Så om någon känner sig manad att bo här i 2-3 veckor i sommar och passa hundarna så är det bara att höra av sig. Se det som semester i Lysekil.
Jobbat en del extra och mycket har hänt på jobbet med ny chef och pedagog som verkligen lyft vår arbetsplats och vi har fått mycket uppskattning. Planerar nya kullar och längtar just nu efter valpar i huset igen. Mina barn har bra jobb och trivs med livet,älskar dom över allt annat. Önskar bara att jag kunde träffa dem lite oftare men vi har ju telefonen och tur är det. 
Ser fram mot detta nya år med tillförsikt, nu blir dagarna snart ljusare och snart kan man börja peta runt i trädgården igen.
    Önskar er alla ett fint nytt år och!