Här har varit en lugn jul. Barnen på besök och det är alltid trevligt att få rå om dom lite. Fyra pigga och fina valpar gläds jag åt. De är in och ut flera gånger om dagen. Alla busar och gillar halmtältet. Många många förfrågningar om valp ramlar in på mailen. Rasen är väldigt poppis just nu. Svara så fort jag hinner. Här blir nog ett par kullar framöver men jag har inte börjat planera på alvar ännu. Kikar på lite hanar men inget är bestämt.
Eurasiervärlden slutar aldrig att förvåna mig. Folk har mycket att snacka om. Om man nu undrar över något är det väl enklast att ta telefonen och ringa den det berör och fråga. Varför tror folk att jag ligger bakom vissa parningar?Först var det Pine Gardens parningar som jag tydligen låg bakom. Nu senast var det Johanna Devert som vissa tydligen tror inte kan tänka själv. Det är ju att idiotförklara henne, så gör man inte!   Hon har sin hane och hon beslutar helt själv vem hon lånar ut honom till. Jag bestämmer inte det!! Vad gäller senaste parningen hade jag ingen aning om att den skett förrän jag läste på tikägarens hemsida. Jag vill inte ha med några andras beslut att göra! Det är det flera som fått erfara när de frågat om jag tror de kan para vissa hundar. Sorry, det har inte blivit något ja eller nej svar.  Jag sköter min avel och andra får ansvara för sin.  Jag delar gärna med mig om vad jag vet när det gäller sjukdommar men besluten är helt upp till tik/hanägare. Hoppas slippa höra sådant i fortsättningen.
Nu ska jag ta en kopp kaffe med mig och släppa ut de små glädjespridarna. Ha en fin dag! 
 

Det är inte alltid rosenrött och smärtfritt att föda upp valpar. Det har jag vetat och har nu fått min beskärda del av sorgligheterna. Shammis valpning gick sakta, sakta. Krystade ut valparna med jämna mellanrum men det var inget ordentligt tryck i värkarna. Ni som är uppfödare förstår säkert vad jag menar. Pratade med veterinär men hon tyckte vi kunde avvakta, Hur som helst kom dom ut men var ordentligt påverkade. Mycket gnuggande innan de kom igång ordentligt. Två valpar föddes med tarmarna utanför . Nio valpar till slut och alla åt som de skulle. Efter ett dygn tacklade en valp av. Han tynade bara bort och somnade in stilla med sina syskon vid sidan Inget pipande utan han bara somnade. Vid tre veckor flyttade jag ut valparna i hundrummet med lådan. De var i lådan några dagar innan de fick komma ut på golvet. Delade av rummet så det inte var så stor yta. Första dagen kan de vara lite vilsna. Valparna knatade runt men ena valpen var lite som en duracellkanin men lugnade ner sig andra dagen. De hittade till varandra och till Shammi. Alla reagerade när jag kom in. Vid denna ålder börjar valpar intressera sig för varandra och för leksaker. Rör man en leksak framför dem kommer tassen och de vill leka. Det visade sig att tre valpar verkade lite skumma. Misstänkte att de inte såg. Tog med två till ögonspecialist i måndags och hon lyste dem. Pupillen reagerade på ljus och synnerven var normal. Oavsett detta så såg inte valparna. Hemma testade jag och Siv valparna på olika sätt. Testade med leksaker, flyttade dem ut i köket en och en. Då syntes stydligt att de inte var ok. En snurrade omkring, en blev helt apatisk och en bara gnällde. Studerade dem i några dagar och blev mer och mer övertygad om att något var fel. Man jämför med de friska och man märker att det är något fel. Folk som kom hit märkte inget så jag tackar min lyckliga stjärna för min erfarenhet med många kullar. Hade jag inte haft det skulle de kanske kommit till nya hem och det hade slutat i katastrof både för valparna och de nya ägarna.  Pratade med min veterinär igen och vi gick igenom hela valpningsförloppet igen och hur valparna var när de kom ut. Troligen har de drabbats av syrebrist vid valpningen och felet sitter i hjärnan. Orsaken kan ha varit det stora antalet valpar med en rejält utspänd livmoder som inte orkade arbeta effektivt vid valpningen. Idag tog jag den tunga turen till veterinären med tre stora fina valpar, deras sista resa. Nu är de små änglar och det gör ont i hjärtat. 
Detta är den tuffa baksidan av uppfödarlivet. 
Nu ska jag försöka släppa detta och glädjas åt de andra små trollen jag har kvar. Tror detta kommer att sitta i ett tag och jag kommer studera de kvarvarnade valparna med hököga. Bara att hoppas att de är ok, ser då inget onormalt på dem. Ja så nu vet ni vad som hänt och jag känner att det är bra att skriva detta då det lätt blir spekulationer och snack om det. Nu vet ni hur det har varit och är.